Personakt Antavla

61768164 Knut Eriksson

Kung av Sverige 1167-1195 (eller 1196). Blev minst 46 år.

Far:123536328 Erik 'den helige' Jedvardsson (1120? - 1159)
Mor:123536329 Kristina Järnsida Björnsdotter av Danmark (1120 - 1170)

Född:före 1150
Begravd:Varnhems cistercinerkloster 1)
Död:1196-04-08

Äktenskap med 61768165 Cecilia Johansdotter (<1149 - 1196)

Vigsel:omkring 1160

Barn:
30884082 Erik Knutsson (1180? - 1216)
30894867 Sigrid Knutsdotter (- 1195)

Noteringar

Gift ca 1160 med dottern till en svensk storman; möjligen hette hon Cecilia och var dotter till Sverker d.ä:s son Johan.
Knut stred i början av sin regering mot flera upprorsmän, främst Sverker d.ä:s söner Kol och Burislev, som besegrades och dödades i början av 1170-talet vid Bjälbo i Östergötland. Under senare delen av Knuts regering var hans makt obestridd. Han stöddes av sin jarl, Birger Brosa, som innehade ämbetet från 1174 till sin död 1202 och var gift med Magnus Henrikssons änka Brigida. Nästan alla bevarade donationsbrev mm från denna tid är utfärdade av kungen och jarlen tillsammans. De slöt handelstraktat med Henrik Lejonet av Sachsen, herre över Lübeck.

Knut och jarlen stödde Sverre Sigurdsson, när denne gjorde sig till kung i Norge; därtill blev Knuts syster Margareta Sverres drottning (1185) och Birger Brosas son Filip (död 1200) jarl i Norge.

Hedniska folk från andra sidan Östersjön härjade i Sverige vid denna tid och 1187 brändes Sigtuna, varvid ärkebiskop Johannes dödades. Fasta försvarstorn uppfördes nu vid de viktigare sjölederna; bl a borde Stockholms och Kalmars slotts äldsta delar ha tillkommit, troligen också flera rundkyrkor, vars torn kunde användas till försvar.

Under Knuts regering återupptogs den rikssvenska myntningen (Lödöse och Östra Aros, dvs Uppsala). Det mera självständiga Gotland hade egen myntning sedan 1140-talet.

Efter en ovanligt lång regering avled Knut i Västergötland på Eriksbergs gård och begravdes i Varnhem.

Källa: Lars O. Lagerqvist - Sverige och dess regenter under 1000 år



--------------------------------------------------------------------------------
Källor
1) Lars O. Lagerqvist, Sverige och dess regenter under 1000 år
2) Directory of Royal Genealogical Data, Hull, England

--------------------------------------------------------------------------------
Noteringar
Knut Eriksson, död ca 1195, kung av Sverige ca 1167-95, son till Erik den helige och drottning Kristina.
Då fadern dräptes, flydde Knut troligen ur riket. Han återkom omkring 1167, dödade Karl Sverkersson på Visingsö och utropades till kung. Han stred därefter flera år mot olika tronpretendenter, främst Karls brorsöner Kol och Burislev, men även dessa besegrades och dödades.

Med jarlen Birger Brosa som medhjälpare förde Knut en kraftfull politik. En handelstraktat med Henrik Lejonet och Lübeck ledde till starkt tyskt inflytande på näringslivet, men Knut hade också andra västeuropeiska kontakter. Han återupptog den inhemska myntningen.

År 1180-90 blev Mälaren en insjö, sundet en strid ström och skeppade varor måste omlastas på Stadsholmen, där Knut anlade en köping med kunglig kastal för upptagande av tull. Därmed blev han Stockholms verklige grundläggare.

Knut var en av Sveriges medeltids allra duktigaste kungar. Knut Erikssons dotter Sigrid giftes bort med den duglige riksjarlen Magnus Broka av folkungätten.

Knut Eriksson dog en naturlig död och begravdes i Varnhem. Eftersom han efterlämnade fyra mineråriga söner valdes huvudmannen för den Sverkerska släkten, Sverker Karlsson, till nu kung.
(Källa: Bl. a. Bonniers stora lexikon)



--------------------------------------------------------------------------------
Källor
1) Maja Hagerman - Spåren av kungens män