Personakt Antavla

123536328 Erik 'den helige' Jedvardsson

Kung av Sverige ca 1156-1160. Blev ca 39 år.

Far:247072656 Jedvard

Född:omkring 1120
Begravd:Uppsala, Uppsala domkyrka, Uppland 1)
Död:1159-05-18 Uppsala, vid Trefaldighetskyrkan i Östra Aros, Uppland 1)

Äktenskap med 123536329 Kristina Järnsida Björnsdotter av Danmark (1120 - 1170)

Vigsel:1149

Barn:
61768164 Knut Eriksson (<1150 - 1196)

Noteringar

Barn: Knut >> Eriksson (1150 - 1195)
Katarina "den heliga" Eriksson
Margareta "den heliga" Eriksson
Filip "den helige" Eriksson


Möjligen dräpt av Magnus Henriksson som också misstänks ha dräpt Sverker den äldre. Traditionen hävdar att Erik höggs ned utanför en kyrka i Uppsala. På platsen där han höggs ned sprang en källa upp berättar helgonlegenden vidare. Hans grav/relikskrin finns i Uppsala domkyrka.
En annan legend berättar om Eriks korståg (tillsammans med engelskfödde biskop Henrik, finskt skyddshelgon) mot Finland. Sanning i detta går inte att belägga.

Fadern hette Jedvard (en västgötsk storman - möjligen med engelsk härstamning)



--------------------------------------------------------------------------------
Källor
1) Directory of Royal Genealogical Data, Hull, England

-----------------------------------------------------------------------------------
Noteringar
Erik den helige (Sankt Erik, egentligen hette han Erik Jedvardsson) svensk kung, Sveriges nationalhelgon, far till Knut Eriksson.
Erik var född c:a 1120, son till en rik uppländsk storman Jedvard, vars farfar torde ha kristnats genom den engelska mälardalsmissionen kring 1050 och kanske bekostat bygget av domkyrkan i Gamla Uppsala. Ätten kan ha härstammat från Erik Segersälls släktträd.

Erik var 167 cm lång, och gifte sig med dottern till en dansk kungaättling. Erik den helige var ovanlig kung såtillvida att han vägrade ta emot skatter av folket.

1141 tog han kunganamn, enligt helgonlegenden. 1150 erkändes han av svearna som kung och 1156 tordes han ha erkänts också av götarna.

1157 skall han ha företagit en härfärd, korståg, med svärdmission till Finland, till vars apostel han satte biskopen i Gamla Uppsala: S:t Henrik.

Erik fick ett våldsamt slut. Han blev på Kristi Himmelfärdsdag, den 18 maj 1160, anfallen på domberget utanför Heliga Trefaldighets kyrka i nuvarande Uppsala av den danske tronkrävaren Magnus Henriksson, som dök upp med hela sin armé. Han överraskades mitt i mässan och blev ihjälslagen och halshuggen utanför kyrkan.

Erik begravdes nära altaret i Gamla Uppsala domkyrka under "Vita stenen"; mirakel påstods ske vid graven, en undergörande källa rann upp på den plats, där han mördades. Röster höjdes för att helgonförklara honom och på 1170 -talet knäsattes han av sin son kung Erik som Sveriges nationalhelgon.

Hans ben förvaras i ett skrin i Uppsala domkyrka. Ett kranium och 23 skelettdelar finns där och dessa har undersökts noggrant.

Erikslegenden upptecknades först långt efter hans död, och Erikskulten blev fullt utbildad först vid 1200-talets slut. I folkminnet var han den store lagstiftaren (S:t Erik konungs lag). Erik blev aldrig helgonförklarad av påven.

Sankt Erik var sannerligen ingen särskilt helig man, Påven kallade honom en rumlare som omkommit i dryckenskap. Han drev en nationalkyrkopolitik i Emund Gamles anda, syftande till svenska kyrkans frigörelse från Rom.



--------------------------------------------------------------------------------
Källor
1) Maja Hagerman - Spåren av kungens män